[ F13 ]
Avgång 05:43. Vakna 04:30. Klä på knoddar. Mata. Tjoff in i vagnen. Ut i kylan. Och va fan! Ny avgångstid 08:20. Hem igen. Dricka kaffe. Mycket kaffe. Trötta barn. Tröttare mamma.
Avgång 08:20. Avgång 08:40. Avgång 08:50. Avgång 08:57. 08:56 utropas spårbyre från spår 2 till spår 7. Springa iväg. Var är spår 7. Totalt ologiskt brevid spår 3 såklart. Inget tåg 08:57. Inget tåg förens 09:17.
Stress. Lyfta in väskor. Vagn med barnen kvar på perongen. Lyfta in ett barn på tåg. Andra barnet kvar på perongen. Lyfta in andra barnet. Vagn kvar på perongen. Hämta vagnen. Barn på tåget. Mamma kvar på perongen. Tjoff in och äntligen iväg.
Smockfullt tåg. Griniga passagerare. Bastu i vagnen. Ena barnet kräks innan vi ens kommit till Stockholm. Städa säte, byta kläder. SJ bjuder fint på lunch pga förseningen. Fortfarande bastu. Tappar lunchen på golvet. Städa golv igen. Barnen somnar. Tack gode Gud. Andas in. Smaka på kaffet äntligen. Smakar beskt som attan så det vrider sig i magen. Urk!
Efter allt så kom vi fram till slut. Och vet ni vad!? Jag är så himla stolt över mina småttingar. Inget gnäll under hela resan. Inte en enda gång trots allt. Ja sen hände det ju några små saker till men inget av alla våra små missöden spelar någon som helst roll. Fredagen den trettonde november 2015 kommer vi komma ihåg av en helt annan anledning. Pray for Paris. Fy satan.
Vi har det bra och njuter av lugnet på västkusten. Smuttar kaffe hela dagarna och pysslar o knåpar med allt och inget. Bara älskling som saknas!
Foto @muuanmummilainen